Blog Image

Blaha blaha

Prag 5-9 juni 2013

Resa Posted on Tue, June 11, 2013 22:48:56

Dags för en ny resa till Prag! Efter att ha lämnat katterna i Ronneby begav vi oss till Danmark och hotell Copenhagen Go i Tårnby där vi skulle tillbringa natten för att kunna ta oss i vettig tid till Kastrup. Bilresan till Ronneby var seg som sirap med jordbruksmaskiner på vägarna och tågresan till Tårnby var inte mycket bättre, långsamt gående tåg framför hela tiden… Men till sist var vi där och kunde checka in och ta en snabb visit till Köpenhamn och äta en bit mat och dricka ett par öl på Hard Rock Cafe, tills det var dags att åka tillbaka till hotellet och sussa.

5 Juni – dag 1

Dagen efter var det bara att ta tåget tre minuter till Kastrup och checka in. Mycket smidigt alltsammans! Flygresan gick som smort också och efter lite väntan på bussen på Prags flygplats befann vi oss mitt i Prag och hittade Hotell Elysee ganska enkelt. Det låg mitt i en liten galleria.

Efter att ha fräschat upp oss och lämnat av allt bagage gav vi oss ut igen och Stefan påminde om att en Ferdinand-pub borde ligga rätt nära. Vi hann aldrig leta upp den förra gången vi var i Prag så det var en bra idé att se om vi kunde hitta den. Det tog inte lång tid!

Vi beställde in resans första öl och en bit mat och satt och njöt av stunden. Lite småseg personal dock, vilket inte hör till vanligheterna i Prag annars. Men maten var god liksom ölen och deras toalettskyltar var de roligaste jag sett. Först såg man en skylt där det stod y respektive i och pilar åt vardera håll och jag skojade om att det är klurigt att veta vad som är vad. Men när Stefan varit på toa skrattade han och sade att det inte går att missa och när det lite senare blev min tur att gå skrattade jag högt! Smickrande bilder! 🙂

Därefter var det dags att ge sig ut och strosa lite och se om vi kände igen oss sedan sist och även ta en titt på hur illa det var med översvämningen egentligen. Helgen innan vi anlände hade regnet vräkt ner i Östeuropa och Prag hade utlyst kritiskt läge och jobbat hårt med att sätta upp fördämningar, evakuera folk med mera. Översvämningen nådde sin kulmen morgonen innan vi kom och skönt nog hade regnet äntligen gett med sig och det var varmt och skönt ute.

När vi kom ner till floden var den mycket riktigt översvämmad och det var en mäktig syn att se vattnet strömma fram aggressivt. Karlsbron och metrolinjerna var av förklarliga skäl avstängda och alla flodbåtarna hade forslats bort. Lite synd, men fullt förståeligt och det är ju tur vi hann med den biten förra gången vi var här.

Doften av floden var ganska unken också och vattnet var alldeles brunt och fullt med skräp, men utöver det var det avslappnad stämning överallt och fördämningarna som de satt upp för säkerhets skull på högre nivåer togs bort allt mer för varje dag.

Därefter började öltarmen suga igen och vi slank in på en pub och satt en bra stund och drack en hel del god mörk Kozel innan vi så småningom fortsatte vårt strosande.

Plötsligt sprang vi på en gammal bekanting, U Dvou Kocek, en typisk rustik tjeckisk ölhall med dragspelsnisse och allt. Här gick vi glatt in och beställde öl och mat och satt en stund och skrockade och hade det kul och var ganska runda under fötterna.

Servitrisen kom och frågade om vi ville testa på den lokala snapsen och jag i min enfald sade glatt ja, van att få frågan i Österrike där man kan få allt möjligt skojigt i snapsväg i ett litet glas. Det vi fick in var två dricksglas fotogen. Trots att vi var ganska glada i hatten var det en ren pärs att dricka upp det, men vi är som bekant envisa som synden! Därefter hälsade Stefan på ett spöke och sedan var det nog för oss för dagen. 🙂

6 juni – dag 2

Dags för en ny dag i Prag! Målet för dagen var att gå upp till Pragborgen och se om vi kunde besöka den denna gång. Så på med fotriktiga skor och ut i folkvimlet och över vattnet!

Karlsbron var fortsatt avstängd och det fanns gott om överflödigt vatten i floden ännu. Men på plussidan fick man ovanligt fina bilder på bron eftersom det inte myllrade några turister över den!

Vi tog oss över vattnet i det behagliga vädret trots allt, det var riktigt varmt om än något disigt. Därefter började vi färden upp mot Pragborgen.

Efter att ha nått Pragborgen och kikat runt lite utanför och på prislistor och annat insåg vi plötsligt att vi inte var så sugna som vi hade trott. Historia i all ära och den är onekligen pampig, men vi är inte så kulturellt intresserade när allting kommer omkring och vi hade ingen lust att lägga så många timmar på det.

Istället gjorde vi det som intresserar oss mest – letade upp ett ölhak! 🙂 Vi fortsatte gå uppåt och av en slump såg vi att vi gick förbi U Cerneho Vola som vi läst om, men missade sist. Det såg väldigt oansenligt ut utifrån och var ett ruffigt, men ack så charmigt ölhak, och det var mest tjecker därinne under tiden som vi satt där, vilket var en rejäl stund!

Men första ölen kändes något lustig, det var knäpptyst därinne och det kändes som att alla höll oss under uppsikt, men när vi glatt tackade ja till öl nummer två släppte det helt och ljudnivån steg och ingen tog notis om oss.

Ölen fortsatte komma in och vi drack och satt och småpratade och hade det riktigt skönt. Strecken på lappen på bordet blev längre och längre och en yngre tysk gav oss tummen upp och pekade på den innan han gick, väldigt roligt. Men det var så skönt att bara sitta och ta det lugnt och dricka ljuvligt god öl. Dessutom var det den billigaste ölen vi drack under resan, 30 CZK vilket motsvarar knappt 11 SEK…

Efter alla goda öl och vår variant av tjeckisk kultur fortsatte vi på populärkulturens väg och skaffade oss resans viktigaste souvenir, mullvaden Krtek som nu står på samma hylla med alla andra resors mjukdjur. Han trivs bra!

Därefter gick vi upp till den vackra skogen där utsiktstornet ståtar allra högst upp och för att roa vår nye vän Krtek och alla andra trevliga tjecker spexade vi hela vägen upp och ner!

Vi kom ner för alla backar så småningom och inte helt oväntat var vi både hungriga och törstiga så vi gick in på en Svejkpub. Sedan kommer det ironiska, vi klarade vår djungeltur utan allt för mycket blessyrer, däremot kunde vi plötsligt inte hitta tillbaka över bron! Vi gick alldeles för långt åt fel håll och jag marscherade på utan att märka att Stefan stannat och vägrat gå mer.

Efter en särdeles lång marsch för mig själv som gick ut på att jag hamnade längs med floden som jag velat hela tiden var jag hundra på att hitta tillbaka och ringde Stefan som stod på en punkt som jag fattade var och jag sade glatt att snart var där. Ha! Jag var där, rent kartmässigt, men floden var översvämmad på land just de sista jädrans 50 meter jag hade behövt till och efter att ha testat att vada lite och blivit blöt till midjan fick jag vända och gå tillbaka HELA vägen eftersom det är staket längs med hela floden.

Till sist kom jag på rätt sida staketet i alla fall och kunde gå samma sträcka för tredje gången och hittade Stefan och vi gick över floden och tog sikte på hotellet eftersom jag var lerig och dyngsur om fötterna. Det tog sin lilla tid att hitta det också, och när vi ÄNTLIGEN kommit till hotellet och svidat om tog vi inga chanser längre, utan åt på en restaurang bredvid hotellet. Ganska trist mat och svindyra priser, vilket var väntat eftersom det var Vaclavsplatsen. 90 CZK för en öl, tre ggr så mycket som tidigare under dagen.

Efter maten testade vi Zombie Bar som också låg i närheten och drack två dyra Staropramen (ölen vi tidigare under dagen sågat helt och påpekat att man slapp på tjeckiska pubar) och fascinerades över den uttråkade bartendern som inte ville servera någon, utan hellre läsa tidningen. Där fick vi nog och gick tillbaka till hotellet och sov.


7 juni – dag 3

Efter välbehövlig sömn och frukost gav vi oss åter ut på strövtåg i Prag, efter att ha spolat av det värsta från mina kängor. Vi insåg ganska snabbt att om mina fötter skulle klara sig måste jag ha nya skor, jag hade bara mina sandaler med klack att gå i nu och fötterna skrek. Så vi gick in på en trevlig sportaffär och jag investerade i ett par röda Converse. Jättefina och en dröm för fossingarna att få komma ner på marken igen!

Vi gjorde vår dagliga koll av vattennivåerna och gick i lite affärer.

Vädret var riktigt varmt och efter lite shopping valde vi att gå tillbaka till hotellet och lämna av prylar + att jag lämnade min helt onödiga fleeceväst.

Därefter hittade vi en urtrevlig restaurang med en uteservering på en mysig innergård där man slapp undan solen.

Vi trodde som vanligt att vi gick åt ett visst håll och vi letade efter en specifik ölhall, men efter att ha passerat en kyrka med tvillingtorn och konsulterat kartan insåg vi att vi gått åt fel håll!

Nåväl, inget att hänga läpp för, men värmen var lite jobbig till sist och vi hittade ett nytt mysigt ställe med uteservering på innergård och där stannade vi en bra stund och vilade upp oss och njöt av vädret och den goda ölen. Servitrisen var trevlig och snabb på att servera också och ställde till och med upp på bild snällt nog! Det hör inte till vanligheterna!

Åtskilliga timmar senare och med många fler öl i magen gick vi tillbaka till Vaclavsplatsen.

Vi var riktigt hungriga nu och bestämde oss för att gå till Ferdinandpuben igen och äta. Gott även denna gång, Stefan åt fläskkött och jag åt nötkött med drösvis med pepparrot över. Mums! Men fortfarande lite slö service – för att vara Tjeckien då.

Därefter var det ut i myllret igen och vi hamnade så småningom på en ny pub där vi fascinerades över att personalen verkade ha något slags hett diskussionsämne internt och inte direkt brydde sig om oss. Dessutom spelade Tjeckien fotbollslandskamp mot Italien som visades på TV:n, men det var inte mycket att hurra åt, matchen slutade 0-0. Vi ledsnade på det till sist och gick vidare och hamnade på den gamla hederliga Svejkbaren från förra resan.

Orken började dock tryta och jag bad servitrisen peka ut var vi var på kartan så att vi slapp gå fel, men tyvärr gick jag ifrån Stefan vilket jag märkte för sent. Själv gick jag dumt nog då tillbaka för att hitta honom, och hittade sedan själv inte riktigt tillbaka och irrade runt en stund.

Men till sist kom även jag rätt och efter att ha blivit insläppt av nattportiern (efter midnatt var gallerian låst med gallerdörr och kedjor, men de kom glatt och låste upp när gästerna ringde på klockan) såg jag att Stefan redan kommit hem skönt nog. Han var så mör i kroppen att han gett upp och tagit en taxi för 1200 CZK. Fullt förståeligt!

Jag somnade innan huvudet ens nådde kudden. 😀


8 juni – dag 4

Sista hela dagen i Prag och vi tog en behövlig sovmorgon istället för att jäkta till hotellfrukosten. Istället åt vi frukost på ett café i form av en cappuccino, ett glas juice och en croissant. Hur folk överlever på sådan frukost är för mig en gåta. 🙂

Efter att ha strosat en stund gjorde magarna och öltarmen sig påminda och vi såg en restaurang med massor av roliga Kozel-bilder och inredning i samma stil som vi beslöt oss för att ett testa. Den var väldigt fin och fräsch och såg svindyr ut, men priserna var mycket överkomliga och maten var underbar. Stefan åt en 350 grams köttbit från Uruguay medan jag åt en klassisk gulasch med potatispannkakor och till det ljus Kozel naturligtvis. Personalen var mycket vänlig och snabb på att passa upp. Skämtsamma var de också och låtsades tappa en kopp kaffe över mig och jag hoppade till högt!

På väg därifrån fortsatte spexandet och de gav Stefan notan

“Here’s for you…”

och mig en vit ros

“… and here’s for you!” 🙂

Vi passerade det roliga “bubbelplasthuset” igen och innan vi visste ordet av hade vi råkat hamna på samma pub (den där personalen hade något internt gruff) som dagen innan utan att först fatta det. Idag var de dock betydligt trevligare och de kände igen oss direkt och jag hann knappt sätta mig innan de kom med vatten till min ros. De är måna om blommor överallt!

Men det var svårt för oss båda att orka dricka mer just nu och vi stannade inte så länge. Vi gick omkring i lagom takt istället och shoppade lite mer kul souvenirer, bland annat en häxa och en vacker glaslykta.

Men till sist fanns det ork igen för mer öl! Vi hittade ännu en trevlig Pilsner Urquell pub med gott om folk och tog ett par goda öl och roades av olika bordsgrannar, t ex ett svenskt sällskap som antagligen precis anlänt och som betedde sig så svenskt att vi hade svårt att hålla oss för skratt.

Sedan var det åter igen ut och nöta på de stackars fötterna och de ömma kropparna.

Plötsligt passerade vi U Pinkasu som vi också läst en del om och naturligtvis kunde vi inte motstå ett par öl här också plus chansen att vila upp fötterna. Riktigt skönt!

Vi passade på att gå tillbaka till hotellet efter det. Här är en bild på entrén inne i själva gallerian.

Den andra bilden är en otroligt kul skylt på rummet där hotellet ber om ursäkt – för utsikten! Jag har aldrig sett något liknande! Visserligen hade vi ett rivningshus utanför fönstret, men vad hade det spelat för roll om det varit ett riktigt hus istället?

Efter att ha fräschat upp oss lite och Stefan känt om sängen kändes så skön som han trodde masade vi oss ut igen för att äta en bit mat. Jag var absurt sugen på italiensk stenugnsbakad pizza och Stefan kunde tänka sig pasta så vi tog sikte på en italiensk restaurang. Vi hittade en inte så långt bort (fötterna var som sagt riktigt möra nu) och servitören visade in oss, men till vår förvåning hamnade vi på en asiatisk nudelbar istället.

De satt ihop vägg-i-vägg och vi orkade inte resa oss så det fick bli nudlar trots allt. Stefan försökte beställa dem extra starka och fick ett löfte om att han skulle gråta, men det var det inte mycket med. Nudlarna i sig var riktigt goda dock. Våra bordsgrannar erbjöd sig att ta ett kort på oss också!

Därefter vill Stefan tillbaka till sängen och jag var inte sen att hålla med om att det vore skönt!

9 juni – dag 5

Dags att checka ut och åka hem! Vi lyckades få ner alla sköra souvenirer i handbagaget och därefter gav vi oss ut en sista gång.

Vi gick bort mot tågstationen och letade upp bussen till flygplatsen som redan stod inne skönt nog.

På Prags flygplats checkade vi in smidigt och kollade lite i affärer och jag köpte en söt trädrake. Vi passade på att köpa smörgåsar och dricka också och åt i väntstolarna innan flyget skulle gå. Flyget lyfte och landade i tid, och vi fick väskorna ganska snabbt på Kastrup, men därefter var det en ren parodi. Tågstrul i Danmark som försenade alla tåg till Sverige, vilket orsakade jätteköer av folk. Och när tåget mot Karlskrona kom var alla Malmöiter och Lundabor hagalna och tryckte sig på- trots att ett nytt tåg mot Malmö skulle komma om tre minuter. Vi lyckades pressa oss in också, luttrade som vi är.

Efter Lund kom nästa bakslag, en olycka hade skett på spåret så tågets slutstation var Hässleholm och ersättningsbussar väntade där! GAH! Ner med alla väskor igen och vi sprang till bussterminalen där förvånande nog bussarna faktiskt stod. Mot Kristianstad där vi skulle ta tåget till Ronneby. Det var också försenat och när det väl kom och vi satt oss skulle de koppla av ett antal vagnar så vi fick flytta på oss igen. Nu var det upploppsstämning i tåget och det förbättrades inte av att tåget stod stilla i ytterligare en kvart. Men till sist rörde det på sig och vi kom till Ronneby till sist och kunde hämta katterna + bilen och köra hem.

Så summa summarum, Prag var härligt som vanligt och Öresundstågen totalt opålitliga!



Salzburg 6-10 april 2013

Resa Posted on Sat, April 13, 2013 11:58:53

Då var det dags för ännu en trevlig resa ihop med mina föräldrar som så generöst bjöd med oss. Den här gången var det Salzburg i Österrike som stod på agendan.

Dag 1

Vi lyfte från Ronneby på lördagen den 6 april och startade med att avnjuta varsin räkbakelse och en Stiegl-öl uppe i luften. Flygresan var väldigt smidig och inom kort var vi framme i ett disigt Salzburg. Väskorna kom så snabbt att vi knappt hann in i hallen och därefter väntade en kort busstur till hotellet Star Inn som låg precis bredvid tunneln genom Mönchsberg.

Efter incheckningen gav vi oss ut och igenom den häftiga bergstunneln och började upptäcka gamla staden. Många små affärer och pittoreska gator och vacker arkitektur.

Efter ett tag var det dags att ta en ölpaus och vi gick in på en irländsk pub och tog oss varsitt stop.

Efter en god öl började magarna knorra och vi letade upp en trevlig österrikisk restaurang Zwettler’s där vi åt gott och drack mer god öl plus en ljuvlig hasselnötsnaps.

Därefter fortsatte vi strosa runt lite i gamla staden.

Därefter var det dags för en ny irländsk pub, den här gången nere i en mysig stenkällare.

Efter ölen följde vi mina föräldrar tillbaka till hotellet, därefter gick jag och Stefan en tur ut till och hamnade på den tredje irländska puben för kvällen och den tråkigaste av dem. Halva Salzburg var där och det var trångt och rökigt och bullrigt. Till sist ledsnade vi på det allt mer tilltagna trängseln och gick hem och sov.

Dag 2

Söndag morgon i Salzburg och sömnen var sisådär. Min förkylning som jag känt av på planet ner hade nu eskalerat till riktigt halsont och hotellrummet hade hemsk luft och var väldigt varmt. Mamma kom och knackade på dörren efter ett tag och det var dags att masa sig upp och ta en alvedon och hoppas på det bästa.

Efter lite frukost gav vi oss i alla fall iväg mot Salzburg Zoo som planerat. Söndagar är affärerna stängda och vi tyckte dagen var perfekt för ändamålet. Det var ganska kyligt för dagen, men det var så skönt att få luft med tanke på de rökiga pubarna och det jobbiga rummet.

Vi hade bestämt oss för att gå till Salzburg Zoo eftersom vi var stela och i behov av en lång, skön promenad. Och en lång promenad blev det. Istället för att gå den raka vägen, gick vi sidovägar genom villaområden och snirklade oss runt det sättet. Vi såg en hel del roliga hus på vägen och gick runt den stora kyrkogården och vi traskade på vig gott mod och stannade och kollade kartan titt som tätt. Till sist lyckades vi hitta rätt.

Det var ett charmigt litet Zoo längs ett berg och det var lite synd att det var ganska kallt. Både vi och djuren frös, framförallt vi. Extra uppenbart blev det varje gång vi gick in i hus med tropisk värme och kom ut igen. Jag skallrade tänder till sist och hade svårt att böja fingrarna trots att jag var den enda som hade vantar… Men vi fick se massor av fina, välskötta djur och det var väl värt promenaden och kylan.

Efter ett tag var det dags att gå in och värma sig och få i sig lite mat. Alla tre valde spaghetti bolognese och det var en rejäl och god portion som var väldigt välbehövlig.

Det gav oss nya krafter och vi kunde fortsätta vår väg genom zoo.

När vi var klara på Zoo, gick vi längs med Hellbrunner Allee tillbaka in till gamla stan, den raka vägen in. Vi strosade runt lite i parken vid Schloss Hellbrunn, men det var för tidigt för att få se några blommor tyvärr.

Därefter tog vi oss tillbaka till gamla staden vilket var en promenad på 4,3 kilometer och vi tog oss till hotellet igen där vi tog en öl med pappa innan vi duschade och svidade om för kvällen.

Jag var väldigt frusen och halsen gjorde sig påmind rejält och det var svårt att dricka en kall öl, men efter en riktigt het dusch kändes det bättre och jag och Stefan tog oss en öl till som gick bättre i väntan på att ge oss ut för kvällen.

Först hamnade vi på den fjärde irländska puben för veckan där vi trodde de serverade mat, men det fanns bara öl så det fick bli varsin tjeckisk Kozel. En tjeckisk öl på en irländsk pub i österrikiska Salzburg… 🙂

Därefter jagade vi efter mat och hamnade på s’Herzl där vi fick vänta en stund på maten, i synnerhet mamma och pappa, men det var en mysig liten restaurang i sig.

Vi avrundade därefter dagen i hotellbaren.

Dag 3

Dags att ta sig upp på Mönchsberg! Dagen till ära sken solen och det var betydligt behagligare väder. Den här dagen var det jag och Stefan som fick väcka mamma, mycket på grund av att vi inte kunnat sova på grund av värmen, luften och en ganska obekväm säng. Vi ville ut och lufta oss och traska på lite högre höjd. Stackars mamma kravlade sig upp och åt frukost och gjorde oss snart sällskap.

Linbanan skippade vi, istället gick vi upp för de branta trapporna och vägarna tills vi var uppe vid fästningen Hohensalzburg.

Utsikten var sagolik och det var en enorm fästning, men vi var inte så kulturellt intresserade utan gick mest runt och tittade och njöt av utsikten.

På vänstra sidan av berget ligger nunneklostret Nonnberg som är känt från Sound of Music så vi passade på att vika ditåt först innan vi fortsatte följa bergskammen åt andra hållet.

Vi kom till Bürgerwehr, en pampig mur från medeltiden och efter att ha njutit av utsikten passade vi på att kika in en gång till på den lilla Gasthaus som fanns bakom en liten ingång och tur var det, de hade en uteservering med helt fantastisk utsikt och vi satte oss ner och tog en välbehövlig öl och bara njöt.

Därefter fortsatte vi längs med Mönchsberg och började gå nerför berget i solskenet.

Till sist nådde vi slutmålet för rundan, Augustinerklostret där munkarna gör eget öl, men de hade inte öppnat än så det var bara att besviket knata vidare och leta upp en restaurang istället. Vi hamnade på Zipfer Bierhaus där vi åt med god aptit.

Därefter traskade vi runt och kikade lite i affärer och annat.

Till sist satte jag och Stefan oss på en pub medan mamma gick tillbaka till hotellet. Tanken var att vi skulle gå tillbaka till munkarna, men vi kom aldrig så långt, utan vi hinkade öl på puben tills det var dags att gå till hotellet och hämta upp mamma och pappa och ge oss ut för middag.

Vi valde att gå till Zipfer Bierhaus igen eftersom pappa var mör i kroppen och det var gott även denna gång. Därefter gick vi till puben allesammans och tog ett par öl innan mamma och pappa tog taxi hem medan jag och Stefan oklokt nog fortsatte hälla i oss. Till slut tog ölen överhanden och vi gick hem och sov.

Dag 4

Efter ännu en ganska sömnlös natt tog vi en välbehövlig dusch, åt frukost och gav oss iväg till Stieglbryggeriet. Vi gick till fots eftersom vi behövde luft och motion, mamma och pappa tog taxi. Det var ett trevligt museum som avslutades med att man fick provsmaka tre små öl och fick en liten gåva i shoppen.

Därefter gick vi på varsitt håll i staden och jag och Stefan passade på att korsa Salzach och gå längs med andra sidan. Solen sken vackert och vi kunde gå i kortärm utan att frysa det minsta, ljuvligt!

Vi gick tillbaka över vattnet och besökte en liten affär som sålde skotsk maltwhisky där vi fick tag på en flaska Laphroaig Triple Wood till ett bra pris. Därefter började magarna knorra och vi gick in på Spaghetti & co och åt varsin portion spaghetti med chili, bönor, köttfärs och bacon. Supergott.

Därefter var det dags för ett nytt försök hos munkarna och vi var där och hängde på låset och insåg att den lilla trädörren vi väntade vid var baksidan, väl inne möttes vi av en ENORM byggnad med en ENORM trädgård. Här fick man handla öl direkt ur tapparna och den var fantastiskt god och det var ljuvligt att sitta i solen. Tyvärr gick den i moln efter ett tag och vi flyttade in i en av de stora ölhallarna istället.

Vi handlade med oss några öl på flaska så att mina föräldrar skulle få smaka, sedan gick vi tillbaka en betydligt kortare väg till hotellet.

Efter att ha suttit en stund hos mina föräldrar på deras rum och smakat på den goda ölen var det dags att göra sig i ordning för kvällen. Vi gav oss ut för sista gången men restaurangen vi hade siktat in oss på var fullsatt så för att spara på pappas ben valde vi s’Herzl igen som låg närmast.

Därefter traskade vi till hotellet för några sista öl, men den enda som hade energi kvar var Stefan som gjorde sitt bästa att få igång oss, men vi var helt slut. Väl tillbaka på hotellrummet somnade Stefan på tre röda så han var ganska färdig han också när det kom till kritan. Själv mådde jag dåligt av min förkylning och all öl och sömnen blev urkass åter igen.

Dag 5

Dags att åka hem! Tack för denna gång!



Vandringsresa Bad Gastein 3-10 september 2011

Resa Posted on Tue, September 13, 2011 19:28:19

För att fira våra tio år tillsammans ville vi göra en kul resa som inte bara gick ut på att slappa och hinka drinkar. Alpresors katalog följde med ett nummer av Må Bra i början av året och vi blev genast intresserade och gjorde slag i saken och bokade in en veckas vandringsresa!

Lördag 3/9

Efter en flygtur från Sturup anlände vi till Salzburg och tog transferbussen till Bad Gastein. Cirka en och en halv timme senare rullade vi in i dalen strax innan fem och förväntansfulla tittade vi storögt på det härliga landskapet. Vi checkade därefter in på hotellet Salzburger Hof och första intrycket var att det onekligen var ett väldigt lyxigt och fint hotell. Vårt rum på nionde våningen var riktigt mysigt och det visade sig att vi blivit uppgraderade trevligt nog, pg av att hotellet inte var fullbelagt.

Vi behövde handla lite vatten, frukt och nötter till vandringen och affären i byn stängde 18 på lördagar så vi gick direKt ut och handlade på oss vad vi behövde och därefter var det dags att besöka restaurangen på hotellet. Vi blev visade till vårt bord som gällde för hela veckan och vår klämkäcke servitör Tomas hälsade oss välkomna och förklarade hur det gick till. På vårt bord stod menyn som bestod av fem rätter varje dag. Salladsbuffé, soppa, huvudrätt, ostbuffé och efterrätt, här behövde man verkligen inte gå hungrig. Efter den delikata middagen tog vi lite gott att dricka i baren och sedan satt vi en stund på balkongen på rummet och sippade på Stråh-rom och bara njöt innan det var dags att sussa.

Söndag 4/9

Vi steg upp vid sju och åt av den enorma frukostbuffén, valde kvällens huvudrätt och gjorde oss sedan i ordning för första vandringen. Solen sken vackert och förväntansfulla tog vi oss ner till våning två till samlingssalen där vi skulle ha första mötet. Det var massor av folk därnere och jag såg lite förvirrat omkring mig och konstaterade att nästan alla såg ut att vara pensionärer och en del gick med kryckor på staplande steg och jag började oroa mig för att jag missat något väsentligt och att jag hade behövt boka någon av de högalpina vandringarna istället. Men vi satte oss i salen i alla fall och fick träffa alla guider från Alpresor + de lokala guiderna och vi fick en genomgång av hur det skulle gå till och att man varje dag kunde välja mellan att gå i röd eller blå grupp, där röd var den svåraste. Därefter gav vi oss ut för att börja vandra och vi började med att gå genom Bad Gastein. Mysig liten stad och enormt backigt och pittoreskt och kameran gick redan varm.

Efter ett tag delades vi in i grupper och vi hamnade i röd grupp nr 3 tillsammans med 12 andra. Ett norskt par som bodde på fjället och var riktigt vältränade, ett äldre norskt par som också var riktigt muskulösa och så var det fyra svenska par av varierande ålder och fysik. Vår guide hette Harry och var Österrikare, född och uppvuxen i Bad Gastein. Han lotsade oss längs med dalen och vi gjorde en ganska rejäl stigning på ett ställe där man blev varse om hur tufft det är att gå på högre höjder i ett raskt tempo. Vi traskade i alla fall på och såg massor av den vackra naturen och getter och kor fick vi komma riktigt nära. Vi gick även genom en liten bergstunnel som var väldigt vacker.

Sedan var det dags för lunch på hütten Cafe Gamskar, en delikat gulaschgryta + en öl och en persikosnaps. Därefter vandrade vi tillbaka och såg bland annat ett gammalt vattenverk och ett tjusigt vattenfall.

Efter vandringen tog vi sedan en öl på After Walken på baren Silver Bullet.

Väl tillbaka på hotellet sedan tog jag mig ett svalkande dopp i poolen innan det var dags att svida om för middagen. Huvudrätten för kvällen var gös och smakade riktigt gott! Sedan tog vi lite i Ritzbaren och tittade på ett annat coverband där sångaren var bisarrt lik Steven Seagal och hans sällskap var en duktig tjej som spelade allehanda blåsinstrument + piano.

Måndag 5/9 – SCHLOSSALM

Dags för första “riktiga” vandringen! Två av de svenska paren i vår ursprungliga grupp hade bytt ner till blå eftersom de tyckte tempot var för högt. Vädret var inte riktigt lika fint som innan och vi visste att det var stor risk för regn så vi hade packat ryggsäcken med överdragskläder och ombyte – men inte skaffat överdrag till ryggsäcken. Man lär sig den hårda vägen. 😀 Vi började i alla fall vandringen med att åka lift upp till mittstationen på Schlossalm och därifrån började vi vår vandring upp. Vi tog en paus vid en stängd Hütte där det fanns massor av roliga getter + att vi såg en österrikisk bonde som var ute med sina urtjusiga hästar.

Kort därefter började det regna och även hagla emellanåt och det var bara att gilla läget och plaska framåt i regnet. Min svindyra Haglöfsjacka visade sig vara väl värd sitt pris, men där den tog slut var jag dygnsur. Men det var ändå en kick att vara ute och gå i det vädret och vi var riktigt stolta när vi nådde toppen. Under dagen hade det äldre norska paret lite tufft att hänga med och damen i sällskapet ville gärna gå tillbaka, men Harry peppade henne hela vägen, till och med upp på toppen där jag själv tyckte det var riktigt jobbigt att gå och tvekade en stund om jag verkligen skulle gå med. Riktigt härlig järnlady från Norge! Hon hade mest problem med andningen, något som jag själv märkte mycket väl, jag lät som Darth Vader under hela veckan. Det är inte riktigt klokt vad de höga höjderna gör med luften och andningen, varje stigning var ett eget träningspass i sig!

När vi väl nådde Hütten Hofgasteinerhaus sedan där vi skulle äta lunch var jag plaskblöt från rumpan och ner. Vi fick en stor stekpanna på bordet med Gröstl, en slags österikisk Pyttipanna. Vi drack även en öl till + en valnötssnaps.

Efter vandringen tog vi en öl på After Walk, vi shoppade lite souvenirer och vykort och sedan var det dags för fonduekväll på källarrestaurangen på Salzburger Hof.

Lite märkligt upplägg, vi var tvungna att vänta in vårt bordssällskap innan vi kunde börja äta och det var dessutom ett ganska märkligt par i sig. Men det var helt ok. Kvällen avslutade vi återigen i Ritzbaren, ackompanjerade av Steven Seagal. Vi pratade lite med ett av paren som varit med i vår grupp från början och damen i det sällskapet var en riktigt gnällig, sur sak som vi ledsnade på ganska snart. Hon var urtypen av surtant som inte unnar andra något och alltid tycker gräset är grönare på andra sidan. Tråkig inställning och inte någon man vill umgås med längre stunder.

Tisdag 6/9 – GRAUKOGEL

Ny vandringsdag och den här dagen var solen med oss från start. Tyvärr hade det äldre norska paret också bytt grupp till blå så nu var vi bara 8 personer, men en himla skönt gäng! Det ena svenska paret (Lennart och Lena) kom från Västervik och var i femtioårsåldern. Lennart hade fått en riktigt allvarlig skada i jobbet och brutit ryggraden, så han hade titanskruvar i hela ryggen och såg detta som en utmaning. Oerhört imponerande! Dessutom var han hela tiden positiv och skojfrisk och det märktes att han tränat mycket hela sitt liv. Som om det inte var nog med att han hade sin skada så hade han dessutom hjärtflimmer, något han fått leva med i åtminstone tjugo års tid. Det andra paret hette Kenneth och Maria och var i fyrtioårsåldern och var också väldigt aktiva. Det norska paret (han var född 1958, hon var nog i ungefär samma ålder) missade vi dumt nog namnen på, men de var urtrevliga och så ödmjuka. Hon var ute och gick på fjället fem dagar i veckan, så det var ingen direkt utmaning för henne, hon gick med lätta steg oavsett var vi än var. Hon var hela tiden mån om oss allihopa också, en oerhört varm människa. Jag har verkligen fått ny respekt för norrmän.

Vi började tisdagens vandring med att åka öppen stolslift till Graukogel, något jag aldrig gjort tidigare och varit lite nervös över men valt att blunda för. Nu var det dags att se sanningen i vitögat och jag och Stefan satte oss i första liften och fällde ner skyddet och jag satt och höll i min ryggsäck hårt och spänt, men det var en enorm utsikt.


På mittstationen bytte vi till nästa lift och det var ärligt talat lite pirrigt att hoppa av i flykten och hoppa åt sidan så att liften kunde åka förbi. Men det var inga problem, bara lite pirrigt för att vara första gången. Uppe på toppstationen började vi sedan vandra uppåt i solen och det var riktigt ansträngande emellanåt och det gick åt mycket vatten.

Vi gick till toppen och fick bland annat se Edelweiss och man kunde skymta Grossglockner emellanåt. Oerhört vackert!

Därefter gick vi även på knepiga klippor till den kalla alpsjön Palfnersee (2 074 m ö h) där de som ville fick ta sig ett dopp. Solen gassade på och jag var riktigt varm och trött, men det var svårt att gå på de vassa stenarna i vattnet och det gjorde riktigt ont i benen av kylan. Men jag gjorde ett nytt försök efter ett tag efter att ha sett ut en annan väg ut i vattnet och jag tog två simtag i det friska vattnet innan jag kravlade mig upp och värmde mig i solen. Riktigt skönt!

Därefter började vi gå till Alphütten för dagen. Stefan, norrmännen och Kenneth rusade iväg i ett rasande tempo, medan vi andra gick i en eftertrupp tillsammans med Harry och skojade om de i fronten.

Vi passerade blå grupp på vägen där surtanten snabbt påpekade att vi var efter de andra… Suck. Väl framme anslöt vi oss till de snabba och åt sedan Schweinsbraten, dvs fläskkött, potatis + surkål. Köttet var jättegott och jag åt till och med av fettet, vilket är något som sällan händer. Men det riktigt smälte i munnen. Vi tog även en “kottesnaps”, tillverkad av de trädkottar vi sett hela dagen. Riktigt god!

Därefter var det dags att ta sig till liften igen och vi fick vänta ett litet tag, men det gjorde inte så mycket när man var mätt, belåten och solen strålade så vackert.


Efter vandringen var det dags för vinprovning av österrikiska viner tillsammans med en vinexpert. Vi var garanterat yngst i salen, men det var trevligt och intressant och vinerna var goda. Vi fick prova tre vita viner, två röda och ett EisWein.

Efter det var det dags för ännu en delikat middag, där huvudrätten var hjortfilé som fullkomligt smälte i munnen.

Vi avslutade kvällen med att sitta på balkongen och dricka vin.

Onsdag 7/9 – VENEDIG

Tidig start på dagen eftersom det var dags för utflykt till Venedig. 05:55 gick bussen och vi fick små frukostpaket med på resan. Man får inte åka med tung trafik söderut så ganska omedelbart fick vi kliva av bussen och gå på ett tåg och bussen fick köra upp på en tågvagn. Sedan bar färden vidare mon Italien. Vi åkte genom mängder av bergstunnlar, en intressant upplevelse. När vi kom in i Italien så började vinodlingarna dyka upp längs med vägen. Resan tog fem timmar enkel resa så det var ganska segt emellanåt att sitta still på en buss.

Väl framme i Venedig tog vi en båt in till stadskärnan och direkt efter åkte vi gondol. Venedig är vackert, men en enorm turistfälla och gondolfärden kändes lite fånig eftersom man åkte på pärlband genom kanalerna. Men nu har man i alla fall gjort det!

Det var enormt hett också, över trettio grader. Vi marcherade ganska raskt genom Markusplatsen och de absurda mängder av turister som var där och därefter letade vi upp Rialtobron och korsade den eftersom vi hört att trycket släpper lite på den sidan. Det stämde bra, där var det betydligt trevligare och vi slank in på en restaurang och åt en mycket god pizza och drack en öl och en cappuccino. Därefter ägnade vi en lång stund åt att hitta tillbaka till återsamlingsplatsen och stackars Stefan gick i svarta jeans och skjorta och höll på att gå under i hettan.

Vi hittade ett ställe som sålde sportkläder till sist där han köpte sig ett par fina byxor som går att dela av till shorts. Själv handlade jag en kylskåpsmagnet med en gondol på till samlingen. Vi var i Venedig kring fyra timmar och det räckte gott och väl. Vackert, men väldigt opersonligt pg av alla turister. Inget jag lär besöka igen.

Efter det väntade fem timmars ytterligare bussresa och vi var tillbaka på Salzburger Hof kvart över tio på kvällen där det vankades italiensk buffé. Maten var otroligt god, men det kändes stressat pg av tiden och det var svårt att riktigt njuta, även om vi gjorde vårt bästa. Därefter var det bara att dyka ner i sängen.

Torsdag 8/9 – NASSFELD

Under natten till torsdagen fick jag riktigt halsont, troligen av bussresan. Jag var nästan övertygad om att jag inte skulle kunna gå med gruppen på torsdagen, men på morgonen var det ändå lite bättre och jag försökte hyra stavar, men de var slut på hotellet och jag kunde få dem först efter nio, vilket ju inte hjälpte mig. Så jag fick vackert ge mig av med förkylning i kroppen och utan stavar.

Vi tog bussen till Sportgastein och gick upp till Bockhartsjöarna och det var riktigt tufft emellanåt, men det var tack och lov ingen gassande sol så jag hängde med hyfsat ändå. När vi gått en stund kom regnet så vi smet in på Bockhartsee Hütte och drack kaffe och värmde oss. Vi satt där en bra stund och väntade ut vädret, sedan gick vi till ena toppen och efter det struntade vi i den nästa toppen till en mindre sjö eftersom det var så dimmigt.

Istället gick vi längs med dammen och kom så småningom tillbaka till Bockhartsee Hütte där lunchen väntade.

Vi fick korv med senap och potatis + surkål och det var åter igen jättegott. Ännu en snaps slank ner, något med en lila blomma på.

Därefter tog vi bussen tillbaka lite tidigare och det var ganska skönt att få en lite lugnare dag med tanke på förkylningen och Venedigresan som satt i. När vi var tillbaka i Bad Gastein rusade jag först till Apoteket och handlade Neo-Citran mot förkylningen, jag impulshandlade en fin plånbok + en hårsjal och sedan satt vi en lång stund på After Walk på Silver Bullet.

Därefter var det middag med Österrikisk kulör på kvällen och vår servitör hade lederhosen för kvällen. Massor av god mat än en gång och en Wienerschnitzel till huvudrätt, mums!

Efter middagen satte vi oss i Ritzbaren och pimplade öl och njöt av coverbandet som spelade och babblade lite halvoengagerat med en nisse från en av de andra grupperna som tydde sig till oss (vi råkar alltid ut för sådana). Vid elvatiden ramlade det in ett större gäng tjejer som var bra i gasen och glada och ville sjunga allsång så vi hade det riktigt kul och satt där tills baren stängde.

Ett glas med Neo-Citran mot förkylningen och sedan sovdags!

Fredag 9/9 – STUBNERKOGEL

Sista vandringsdagen och jag vaknade med lite nervositet i kroppen, jag kände på mig att sista dagen skulle bli tuff och med förkylning i kroppen, lite för många öl kvällen därpå och ett velande om jag skulle köra med stavar eller utan så var vi på väg upp på husberget Stubnerkogel med linbanan till mittenstationen.

Därifrån gick vi upp till toppstationen och det var riktigt tuffa höjningar och för första gången under veckan så kände jag av höjden både i öronen och i magen. Jag fick nära på svindel ett par gånger och var ganska rädd och skakig, men jag kämpade på. De andra i gruppen gick på i sitt vanliga tempo och fick vänta in mig, men jag kände ingen stress (och hade inte tänkt gå snabbare heller).

När vi kom upp till toppstationen och pausade där så var jag riktigt vinglig och när vi gick över hängbron hade jag svårt att hålla balansen. Själva bron var inget problem (jag trodde den skulle vara läskigare), men jag var så vinglig att jag inte riktigt gick rakt. 🙂

Sedan fortsatte stigningen och vi passerade bland annat en klippavsats som alla utom jag vågade sig ut på (min svindel var fortfarande påtaglig). Vi kom upp på en topp och då var jag både trött och rädd och när Harry glatt pekar på en topp ännu högre upp och att vi ska gå dit också så valde jag att inte ens tolka det som allvar. 🙂

Vägen dit var också den klart svåraste under veckan i mitt tycke i alla fall. På ett ställe var avsatsen så pass smal att man bara kunde ta en fot i taget och det hängde ett rep längs med berget som man kunde hålla sig i. Jag höll krampaktigt i repet och var nära gråten hela tiden, men jag tog mig upp och resten av vägen gick Stefan bakom mig och peppade mig på order av Harry. Jag kände mig ganska liten just då, men jag var samtidigt lite stolt över att jag ändå kom framåt. Jag ville dock inte tänka på hur det skulle bli att gå neråt igen, det kändes omöjligt just då.

Men efter att ha varit på toppen ett tag och samlat kraft så insåg jag efter ett tag att vi inte gick samma väg tillbaka och jag behövde inte gå på repavsatsen igen tack och lov. Jag hade nytt mod nu och hade det inte varit för att min stortå ömmade så in i vassen så hade jag kunnat gå snabbare. Varje gång man går neråt känns det som att tårna är utanför skorna och jag hade en lite för lång nagel som klämde tån hela veckan och nu var den som allra värst. Vandringen neråt tog jättelång tid och jag började verkligen förstå varför stigningen hade känts så tuff, vi måste gått rejäla höjdmeter på ganska kort tid.

Väl nere vid hütten Zitterauer Alm kände jag mig lite mer lugn och stolt över mig själv som faktiskt klarat av det. Visst kände jag mig lite som ett sänke mot de andra, men de var så snälla och måna om mig att jag inte tror de tyckte jag var SÅ kass. Fördelen med vår grupp var att vi alla tog den tid vi behövde och vi hade få pauser, istället tog man små egna pauser när det behövdes. Jag tyckte det var skönt, det hade inte varit så kul om de andra hade behövt stå och vänta på mig var femte minut. Jag behöver verkligen träna mer på att gå i knepig terräng, jag gick ganska “tungt” emellanåt och det orkar man inte göra länge. Men jag har sju personer som jag ser som mina förebilder och då i synnerhet min norska vän som gick som om hon flöt fram, oerhört häftigt!


Efter lunchen (Brettljause, en stor planka med diverse kallskuret) gick vi till mittstationen och tog linbanan ner igen.

Vi gick allesammans och tog en fika på caféet i Bad Gastein. Därefter gick jag och Stefan på After Walk och njöt av en kall öl. Sedan var det dags att duscha av sig vandringsdammet och vila lite innan avslutningsmötet då vi samlades och drack ett glas Sekt, pratade om veckan i stort och tittade på bildspel från guidernas kameror. Jag köpte CD-skivan med bilderna + höjdkurvor och annat smått och gott, sedan kramade jag om Harry och han viskade till mig att han egentligen föredrog att gå med finnar, eftersom de var “rakare”, men att vår grupp var ett klart undantag från det. Han tyckte att svenskar ofta är inställsamma, men sedan inte ens minns hans namn, medan finnarna är mer reserverade första dagarna, men sedan minns de honom för livet. Jag förstår vad han menar. 🙂


Vi åt ännu en god middag där jag åt scampi och pilgrimsmusslor till huvudrätt, så nu vet jag hur de smakar också (gott!). Därefter gick vi en liten kvällspromenad för att svalka oss och så betalade vi av hotellräkningen innan vi gick till rummet och packade och tog en sista mun Stråh-rom innan det var dags att sussa.

Lördag 10/9

Snyft, dags för sista frukosten och sedan var det bara att ta väskan och checka ut och kliva på transferbussen till Salzburg och vänta in flyget till Malmö.
Hej då Bad Gastein, hoppas vi ses igen!



Edinburgh 28/4-1/5 2011

Resa Posted on Sun, May 08, 2011 12:33:33

DAG 1

Efter årskilliga års trånande efter Skottland så var det äntligen dags att ta sig dit! Mina föräldrar hade mycket vänligt nog bjudit med oss på en weekendresa till Edinburgh, anordnad av Blekingeflyg, vilket innebar att flyget gick från Kallinge flygplats. Incheckningen och säkerhteskontrollen var därför ganska gullig i brist på bättre ord, det är charmigt med små flygplatser. Även planet visade sig vara i den mindre skalan, ett propellerplan med 2+1 säten. Utan fördröjning var vi snart uppe i det blå och bortseett från en lite skakig start så märktes inget av att man satt i ett litet plan. När vi närmade oss landning kunde man se det skotska landskapet tydligt från flygplansfönstret och det var en härlig syn, det böljande landskapet såg riktigt inbjudande ut. Landingen gick smärtfritt och solen gassade på, vilket den skulle visa sig göra hela helgen trevligt nog. När vi kom in i ankomsthallen var det första jag såg ett bagageband där Stefans väska precis smet in bakom väggen igen, det är första gången jag varit med om att väskorna varit framme INNAN mig själv! Det tog inte ens två minuter innan alla hade sina väskor och vi kunde bege oss till transferbussen. Resan in till Edinburgh centrum var intressant, det kändes som att bussen åkte i sicksack och man fick inte riktigt ihop var vi befann oss hela tiden. När vi var framme vid vårt hotell Barcelo Carlton förstod man dock att vi var ganska mitt i smeten och det visade sig vara ett gammalt charmigt hotell med ganska vanliga skavanker för gamla hotell i centrum. Tyvärr var inte ena rummet riktigt klart för incheckning, så vi väntade en stund, men eftersom vi hade bokat bord på Amber Restaurant + whisky tour efter det så gav vi oss ut och lämnade våra prylar i mamma och pappas rum.

Efter att ha övertygat mamma om att taxi inte var en så klok idé och att både restaurangen och Scotch Whisky Experience låg på nära avstånd från hotellet så började vi traska uppåt för The Royal Mile. Fullt med folk och härligt väder och innan vi visste ordet av så var vi uppe vid Edinburgh Castle, en pampig syn. Därefter var de dags att besöka Amber Restaurant och inta resans första middag + efterlängtade öl. Mamma och jag åt en smakfull vegetarisk risotto med svamp, medan pappa och Stefan åt köttgryta med dumplings. Till detta drack vi alla den trevliga ölen Schiehallion som smakade av grapefrukt på ett bra sätt. Efter middagen var det dags för att besöka Scottish Whisky Experience som ligger i samma byggnad (de sitter ihop) och efter lite oro vid biljettluckan eftersom tiden runnit iväg löste sig allt till det bästa och vi satte oss i de charmiga vagnarna i form av whiskytunnor och fick lära oss om whiskytillverkning. Efter det fick vi en guidad beskrivning på skillnaden mellan olika whiskysorter och destillerier och detta avslutades med en provsmakning av whisky inne i det fantastiska whiskymuséet. Vi hade köpt till extra whiskyprovning, så efter detta fick vi sitta i baren och avnjuta fyra olika maltwhisky från de olika skotska regionerna. Baren hade ett enormt whiskyutbud och jag och Stefan var tvungna att prova varsitt glas 25-årig Laphroiag också. Som nektar för själen…

Efter detta var det dags att gå tillbaka till hotellet och få vårt rum, och kort efter det gav vi oss ut på nytt för att hitta en pub. Det var mycket folk överallt, men efter ett tag hittade vi Rabbie Burns som verkade lugnt. Här drack vi mängder av olika öl och personalen som var en mix av skottar och turkar var väldigt trevlig och rolig och vi stannade tills de stängde. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och medan mamma och pappa tackade för sig så slank jag och Stefan ut i natten och besökte en musikbar + ett annat ställe innan vi gav upp för natten och kröp till kojs.

DAG 2

Ny dag och denna dag hade vi bokat in en rejäl rundtur runt de skotska högländerna. Så vid 8 på morgonen letade i upp minibussen som skulle ta oss dit och efter lite virrande kom vi på rätt buss och vår käcka guide Sarah hoppade in och förde oss ut ur Edinburgh. Sarah är en äkta högländare med minikilt och hatt dagen till ära (=engelska kungabröllopet) och hon hanterade minibussen med riktig bravur! Hon berättade massor om skotsk historia och sin egen uppväxt under hela resan och var riktigt underhållande. Man kan inte låta bli att undra hur hon orkar med alla dessa turer. Vi vär iväg i 12 timmar ganska så precis och fick se fantastisk natur, dåliga säckpipespelare från Manchester, mytomspunna Loch Ness och en mängd andra vackra sjöar, slottet i Monty Python and the Holy Grail, platsen från Harry Potter där Hagrids stuga är filmad etc etc etc. Det var en toppentur och konceptet med minibuss var jättetrevligt. Vi var sammanlagt 16 personer + Sarah och väldigt blandade nationaliteter (Australien, USA, England, Sverige, Norge, Korea, Estland). Vägarna var smala och dåliga och det var motorcyklar överallt, eller som Sarah kallade dem, medelålderskriser på hjul. Mycket riktigt var det en klar majoritet av äldre män…

Jag och Stefan tog båten ut på Loch Ness och det var en mäkig upplevelse. vattnet var kolsvart och såg allt annat än inbjudande ut och vinden var ganska stark därute. Naturen runt omkring var nästan helt orörd, vilket gav extra krydda till det redan mystiska ljuset och man förstår verkligen att det blivit sådan mystik kring platsen. Vi hade inte kommit långt från hamnen i Fort Augustus innan det såg ut som att det inte fanns någon som helst civilisation. Nessie såg vi inte till, men med alla märkliga krusningar på ytan så kunde hon ha varit var som helst.

När vi väl var tillbaka i Edinburgh hade man ganska rejäl träsmak i rumpan, men det var det värt. Vi avslutade dagen på Rabbie Burns där vi åt middag och drack ett par öl. Stefan och jag satte oss därefter i hotellbaren och tig ett par whisky och öl innan vi kröp ner i sängen, sprängfyllda av fantastiska synintryck!

DAG 3

Denna dag började vi med lite sovmorgon, därefter ett dopp i hotellets pool nere i källaren innan frukost och efter det var det dags för mig och Stefan att göra det vi gör bäst – vandra runt i städer. Vi började med att besöka Edinburgh Castle. Pampigt och fantastisk utsikt och därifrån såg vi Calton Hill som verkade ha ännu bättre utsikt, så efter att vi var klara där så satte vi fart ditåt. Solen sken som vanligt och efter en brant backe upp var vi uppe på kullen och det var jättefint däruppe. Hade vi haft mer tid till förfogande hade det varit ypperligt att slå sig ner i gräset och inta en liten picknick eller en pava vin eller något. Där var även fullt av studenter som höll på att förbereda kvällens Valborgfirande, som tydligen var i form av en stor eld och nakendans med rödmålade kroppar runt denna. Låter lite roligare än våra svenska traditioner. 🙂 På Calton Hill står Nelsonmonumentet, ett slags utsiktstorn där som vi naturligtvis var tvungna att klättra upp i. Det var spiraltrappsteg efter spiraltrappsteg (143 sammanlagt) och halvvägs upp var jag nästan lite yr. Det var även lite spännande varje gång man fick möte. Väl uppe så var vinden ganska frisk och det gällde att inte ha anlag för svindel. Utsikten var dock magnifik och vi såg ut över hela Edinburgh och inte minst på bergen Salisbury Crags och den angränsande vulkantoppen Arthur’s Seat. Vi hade sett detta redan från transferbussen och som de bergsgetter vi verkar vara besläktade med hade både jag och Stefan sug att gå dit redan då. Stefan föreslog att vi skulle gå ditåt eftersom vi hade gott om tid och jag kunde inte motstå utmaningen, även om det såg ut att ligga en bit bort. Så vi tog oss ner får Calton Hill igen och gick i den riktningen vi visste att bergen fanns. Edinburghs gator går upp och ner ganska så rejält så det är inte helt lätt att se från marknivå vart man ska, men har man bara riktningen klar för sig så löser det sig. Vi gick även förbi Scottish Parliament, en byggnad som kostat svindlande 414,14 miljoner pund!

Till slut var vi framme vid Salisbury Crags och vi började traska uppåt. Utsikten var åter igen magnifik och det var riktigt vackert däruppe. Det var dock aningens knepigt att leka bergsget i tajta jeans och stövlar, men det fick gå. Hade vi haft lite mer tid hade vi nog gett oss på Arthur’s Seat också, men vi nöjde oss med att imponeras av synen

Vid tvåtiden mötte vi upp mamma och pappa vid hotellet och gick till en närbeliggande italiensk restaurang och åt lunch. Jag och Stefan delade på en flaska Chianti som satt som en smäck efter dagens vandring. Därefter passade mamma och pappa på att besöka Edinburgh Castle, medan jag och Stefan passade på att shoppa lite. jag handlade en lila kilt + tre t-shirts med festliga tryck. Sedan satte vi oss alla fyra och tog en kall öl på ett café och därefter visade mamma (som ägnat större delen av dagen åt att utforska Edinburghs shopping) oss till den charmiga fantasyaffären Pooka Moon som hon gått förbi tidigare. Jag handlade ett drakhuvud (inte helt oväntat) och efter det slank vi in i en t-shirtaffär där mamma och jag handlade oss varsin tröja till. Sedan gick vi till en pub och drack ett par öl innan det var dags för middag på hotellet och vi avrundade kvällen i hotellpuben där vi blev åskådare till ett firande av ett skotsk bröllop. Mycket kiltar och alkohol. 🙂

DAG 4

Dags att packa ihop väskorna och åka hem. Snyft!

Summa summarum var det en intensiv resa som gärna fått vara några dagar längre, men det går alltid att åka tillbaka. Skottland gav definitivt mersmak!



Pragresa 5-8 april

Resa Posted on Mon, April 12, 2010 11:55:21

Då har man äntligen fått tummen ur och besökt vackra Prag!

DAG 1

Man har ju alltid lite resfeber när man ska någonstans och jag oroade mig dels över att taxin som skulle ta oss in till Hässleholm inte skulle komma i tid på morgonen, dels är det ju alltid ett lotteri att åka med Öresundstågen. Men både taxin och tåget var faktiskt i tid skönt nog och incheckningen på Kastrup gick smidigt. Flyget gick kl 9 från Kastrup och det tog en dryg timme innan vi landade på Ruzyne Airport och kunde påbörja vårt Pragäventyr.

Bussarna in till centrum hittade vi direkt utan problem och det var ganska kul att skumpa runt på lokalbussen i en halvtimme med väskan på svaj. Det fanns tydliga elektroniska skyltar inne på bussen så det var inga problem att ha koll på var man skulle kliva av. Vi valde att gå av vid Hlavní nádraží, tågstationen mitt i centrum. Vid första åsynen såg stationen uråldrig ut, men det visade sig att det mesta fanns under jord och där såg det ut som vilken modern station som helst. Vi valde dock att gå eftersom vi hade gott om tid innan incheckning och det fanns tydliga skyltar som visade vartåt Václavské námestí (Vaclavplatsen) låg. Det tog mycket riktigt inte lång tid innan vi hittade hotell Rokoko, men eftersom vi var tidiga så valde vi att gå vidare och titta runt. Det var liv och rörelse och gott om påskmarknader överallt så det fanns mycket att titta på. Efter ett tag var det dock lite jobbigt att dra på väskan så vi bestämde oss för en bit mat och vår första tjeckiska öl för resan. Vi slank ner på restaurangen Trilobit och beställde in varsin halvliters Kozel och en bit mat (biffstek med champinjonsås för Stefan, mexikansk sallad för mig) och det hann bli två öl till innan det var dags att checka in på hotellet.

Hotellet var fint och ganska nybyggt och personalen var väldigt hjälpsamma och det var faktiskt första gången jag fått min väska uppburen till rummet. Vi installerade oss i rummet och låste in lite personliga tillhörigheter i den spännande securityboxen som lät som ett TV-spel innan vi gav oss ut igen.

Vi gick runt en stund och tittade på bland annat Gamla stans torg och vi letade även upp varifrån jazzbåten gick som vi bokat in oss på dagen innan i ren impuls. Sedan var dags att dimpa in på nästa ölställe, den här gången på U Dvou Kocek. Här avnjöt vi tre mörka Pilsner Urquell och dragspelsmusik. Därefter fick vi bråttom till båten, lite för bråttom visade det sig eftersom det fortfarande var en timme kvar när vi kom dit. Den timmen passade vi på att spendera på en närliggande pub.

Sedan var det äntligen dags för jazzbåt och lyssna på Jana Koubková Quartet, Det var en riktigt mysig båtfärd med bra musik, vacker utsikt och god mat. Vi åt toast med getost till förrätt + kycklingbröst med underbar potatisgratäng till huvudrätt. Cirka tre timmar var vi ute och jazzade runt med båten, sedan var det dags att strosa hem till hotellet i den vackra Pragnatten.

DAG 2

Vi hade beslutat att besöka Prag Zoo denna dag så efter frukost gav vi oss iväg till närmaste metrostation och tog oss till Nádraží Holešovice där vi letade upp lokalbussen 112 som går till till Zoo. Åter igen var det väldigt enkelt att hitta runt med kollektivtrafiken och bussen gick dessutom var tionde minut. Vi åkte en bra stund uppåt innan vi var framme och kunde betala in. Det är ett mycket trevligt zoo, rejäla ytor, mysigt inrett och det kändes väldigt anpassat efter djuren istället för tvärtom. Vi ägnade större delen av dagen till att gå omkring på det stora, kuperade zoo-området och det var helt klart värt varenda minut. Vi passade även på att äta lite spaghetti Bolognese och ta en öl + köpa vatten. Lite charmigt att en vattenflaska och en öl ligger på samma pris. 🙂

Efter Zoobesöket (det tog fem-sex timmar!) tog vi oss tillbaka till hotellet och vilade fötterna en liten stund innan vi gav oss ut igen. Vi ramlade in på uteserveringen på U medvídku utan att riktigt förstå det och där drack vi ett gäng Budweiser. Det faktum att vi satt på en jättelik ölhall blev uppenbar först när jag gick på toaletten som var inomhus och jag blev full i skratt när jag såg hur stor den var invändigt. Uteplatsen var cirka 8 bord…

Efter några öl gick vi vidare och hittade en lite ungdomligare restaurang/pub Cafe-Pub Atmosphere där vi åt varsin kötträtt och drack mer öl inte helt oväntat.

Kvällen avslutade vi sedan med ytterligare öl och tre lömska Jäger på en av Soldat Svejkpubarna och det var allt lite slirigt på slutet innan vi avrundade natten med varsin tjeckisk korv + lök från en av de många korvbodarna.

DAG 3

Efter att ha konstaterat att det nog trots allt inte var så smart att dricka jäger + äta kryddstark korv dagen innan så samlade vi kraft nog till att bege oss ut och besöka andra sidan av Prag och se Pragborgen med mera. Dessvärre grusades våra planer lite av en skylt inne i hissen där det stod att borgen var stängd på grund av statsbesök från Barack Obama och Rysslands president. Attans!

Vi började i alla fall dagen med att gå in på Nationalmuséet och det var sannerligen ingen liten byggnad. Jag har alltid velat besöka ett stort, klassiskt museum och jag fick verkligen min önskan uppfylld. Det var rum efter rum efter rum med hur mycket saker som helst och det var riktigt roligt att se.

Därefter tog vi oss till Pragborgen. Även om vi inte kom in i själva borgen så var det roligt att se den enorma byggnaden och den vackra utsikten. Vi traskade omkring en bra stund på andra sidan med ett stopp på ett spökmuseum och ett stopp på en italiensk restaurang med underbar pasta (Stefan åt tagliatelle med svamp, jag åt en pastasallad med tonfisk). Det gick hela tiden stadigt uppför, tills vi var så högt som man kunde komma och vi var helt slut! Vädret var kanon och båda blev lite solbrända av strapatsen. Vi satt på gräset en stund och vilade innan vi började ta oss ner igen från ett annat håll. Backen nerför var ruskigt brant och man fick hålla koll på sina steg. Hade man ramlat hade man aldrig stannat igen. 🙂 Utsikten och miljön var dock härlig, riktig vårkänsla!

Väl nere sprang vi på en större Svejkpub och efter våra strapatser på toppen så var vi hungriga igen och beställde in öl + mat. Stefan åt kycklingfilé inlindad i bacon + rostat potatis, jag en fräsch laxsallad. Efter att ha vilat fötterna en stund och släckt törsten så gick vi vidare och tog oss över Karlsbron i vårsolen. Vi gick omkring lite längs med vattnet och sedan traskade vi runt lite överallt och såg oss omkring. Vi passade även på att besöka ett museum med medeltida tortyrredskap, vi vet hur man roar sig. 🙂 Vi slank även in på en hockeypub och drack en Krusovice.

Kvällen avslutade vi till sist på Trilobit och allt vandrande gjorde att vi faktiskt åt en tredje gång för dagen. Stefan åt lamm med spenat och jag åt en gigantisk rätt med kycklingfilé, nötkött och gräddig svampsås + potatisklyftor. Efter denna mastodontmåltid tvingade vi i oss en öl till, sedan sade våra magar stopp och vi avslutade kvällen och sov som stockar med värkande fötter och fulla magar.

DAG 4

Sista dagen i Prag och tiden har gått alldeles för fort, buhu. Åter igen en vacker dag och man riktigt kände att det skulle bli varmt väder. Efter frukosten tog vi oss ut igen för att titta på lite souvenirer och se om vi kunde få iväg de där vykorten som vi inte fått tummen ur att fixa än. Vi handlade lite charmigt småbjäfs, vykort, en katt i glas + en jättefin drake i trä och i sista stund lyckades vi hitta frimärken också. Sedan gick vi tillbaka till hotellet och skrev korten lite snabbt innan det var dags att checka ut.

Eftersom statsbesöket var i full gång och det var avspärrningar och poliser överallt så beslöt vi oss att ta oss ut till flygplatsen i god tid. På vägen ut till flygplatsen såg vi rejäla polisstyrkor utanför hotell Four Roses och hotell Hilton så man kunde ju räkna ut var storpamparna skulle sussa. 🙂 På flygplatsen lyckades vi hitta en brevlåda i sista sekund + checka in elektroniskt så att vi slapp alla köer och när vi väl var igenom säkerhetskontrollen så åt vi den dyraste lunchen under hela vistelsen (flygplatser…). Sedan var det mest väntan + lite taxfree-shopping innan det var dags att kliva på det fullsatta planet och flyga till Kastrup igen.

I Danmark var vädret desto tråkigare och Öresundstågen blev vi inte alls kloka på hur de gick och det orsakade lite frustration bara att åka med fanskapet och trängas med idioter, men vi lyckades i alla fall ta oss till Hässleholm och hitta en svindyr taxi hem till Hästveda igen där mina kattpassande föräldrar väntade med hemmagjord smörgåstårta. Lyx!

Summa summarum var det en mycket trevlig resa och jag kan definitivt tänka mig att åka dit igen. Urmysig stad, ölen var hur god som helst, alla middagar var riktigt bra och vi råkade inte ut för några otrevliga personer alls eller blev skinnade på pengar.