Redan från start trycks jag bakåt i biosoffan och där sitter jag intryckt under hela filmen. Det är adrenalin från första sekund! När jag kliver ut ur salongen efter 2 timmar och 45 minuter är jag utmattad och behöver smälta intrycken innan jag ens kan bedöma filmen.

Det är en mycket snygg film, redan inledningsscenen är oerhört maffig och jag måste säga att jag älskar Christopher Nolans vision. Precis som med Inception fångar han mitt intresse med hull och hår, det är smart och snyggt utan att skriva mig på näsan.

Jag är framförallt förtjust i att alla sidokaraktärer ges utrymme och är intressanta. Att i stort sett hela ensemblen från Inception återförenas gör mig ingenting, det är skådisar jag uppskattar och Joseph-Gordon Lewitt, Marion Cotillard och Tom Hardy gör det riktigt bra. Naturligtvis är Christian Bale, Michael Caine, Gary Oldman och Morgan Freeman inte direkt kattskit de heller. 🙂

På förhand var jag lite nervös över valet av Anne Hathaway som Catwoman, men faktum är att hon smiskar rumpa med sina föregångare. Hon står för humor och glimten i ögat och tillåts även vara stencool utan att vara fjantig, en svår balansgång. Även här är Nolan inte övertydlig och faktum är att hon aldrig ens kallas Catwoman. Mycket stilfullt.

Det enda som hindrar mig fråm att absolut älska filmen och ge full pott är att jag inte är helt förtjust i antagonisten Bane. Visst, han är rå och hårdför, men jag vet inte vem han är och tycker inte riktigt det förklaras heller. Det blir aningens för mycket Darth Vader över honom för min smak. oM man jämför med The Joker i förra filmen så känns Bane platt.

Men bortsett från det är det en riktigt bra film som förtjänar fyra riktigt starka läderlappar av fem!