Om man sett de tidigare filmerna vet man vad man har att hämta, men det betyder inte att det är det minsta tråkigt för det. I tredje installationen hamnar våra vänner av en slump på en cirkus, vilket förstås ger upphov till nya karaktärer och också en fräsch story. Det här är en uppföljare som faktiskt injicerar ännu mer liv i serien och det är riktigt trevligt. Personligen tycker jag Madagascar blivit bättre och bättre med varje film.

Filmen är till på köpet riktigt vackert animerad emellanåt, jag fullkomligt älskar cirkusscenerna. Och humorn är där hela tiden och det är helt klart en film som tilltalar oss vuxna barn, mycket igenkänningshumor för oss 30-plussare. Lägg till en alldeles underbart elak och tuff djurfångare, en fransyska som gör allt för att få tag på våra vänner och som har så överdrivna metoder att jag skrattar högt.

Jag kommer på mig själv att mysa inombords genom hela filmen, den är riktigt välgjord och inte bara ihopslängd för sakens skull, vilket annars är ack så vanligt. Jag älskar dessutom det lite tröga sjölejonet Stefano, briljant röstagerande av Martin Short!

Och vi ska inte glömma musiken, naturligtvis ger lemuren King Julien upphov till 90-talsdängor som vanligt och zebran Martys variant av cirkuslåten får mig att le lika mycket som Spiderpig fick mig le i Simpsonsfilmen. Dessutom sätter den sig på huvudet lika mycket. 🙂

Ra da da da da da da da circus
Da da da da da da da da afro
Circus afro, circus afro,
Polka dot, polka dot, polka dot afro!

Jag fläskar på med fyra cirkusafroperuker, kanske i snällaste laget. men filmen gör mig så pass glad att den är värd det!